Vad var det som fick dig att avgå som sportchef? -Ett dåligt samvete för att jag inte var tillräckligt mycket hemma med mina barn. Varje resetillfälle sliter ganska mycket, i snitt har jag varit borta 2 helger varje månad engagemanget i Visby AK inräknat.   Om du tittar tillbaka på dina år som sportchef, vilka ögonblick minns du bäst? -När Jim Gyllenhammar placerade sig på 8:e plats på EM i Polen 2006, som senare blev en 6:e plats p.g.a dopningsavslöjande. -Mitt första EM i Ukraina 2004 när både Gunnar Lögdahl och Jim Gyllehammar klarade ingångsvikten i ryck i sista försöket, efter en höjning med 2.5 kg, det var ett riktigt nervdaller.  -Vårt eget U-EM i Landskrona var också riktigt häftigt, både organisationsmässigt och de Svenska framgångarna. - Alla kontakter som jag har haft med ledare och lyftare är något som jag värderar högt, och alltid kommer att bära med mig.   Vad tycker du främst att du har bidragit med inom Svensk tyngdlyftning efter dina år som sportchef? -Ungdoms och juniorsatsningen samt rekrytering av de ledare som idag är verksamma, är jag stolt över att ha varit med och byggt upp.   Hur ser du på Svensk tyngdlyftnings framtid? -Om vi kan förvalta de frön vi för närvarande har och kan fortsätta att få fram två stora talanger varje år, då har Svensk tyngdlyftning en framtid. -Här kommer ett stort ansvar att ligga på de föreningar som har och inte har aktiva, eftersom klubbarna utgör Svensk tyngdlyftning. - Det finns en stor potential hos många Svenska klubbar, men det gäller att rekrytera, sälja in vår idrott och träna hårt.   Hur ser du på framtiden för egen del? -Till en början ska jag försöka skaffa mig ett jobb på heltid, he he. -Familjen kommer givetvis också att få ett större utrymme. -Jag hoppas också kunna lägga mer tid på Visby atletklubb, eftersom kärleken till tyngdlyftningen alltid kommer att bestå.   Vi tackar Ulf för intervjun och det han har gjort för Svensk tyngdlyftning, och önskar honom all lycka i framtiden.         Intervjun gjordes i juni 2007.